Gräs

Det finns ungefär 12 000 olika identifierade arter av gräs världen över och alla tillhör familjen Poaceae. Gräs återfinns i många olika miljöer och de olika arterna är anpassade efter rådande förhållanden där de hör hemma, så om man vill ha gräs till sin alpina trädgård är det tillrådligt att välja någon av de arter som hör hemma i en alpin miljö eftersom det gör det mycket enklare att lyckas med dem. Här nedanför hittar du några exempel.

Värt att tänka på är att många gräs inte är av den typ som passar för en klassisk klippt gräsmatta, utan istället faller in i gruppen prydnadsgräs.

grasSläktet Alopecurus

Det här släktet innehåller ungefär 50 olika arter spridda över olika delar av världen. På svenska heter släktet Kavlen och på engelska brukar dessa gräs kallas för foxtails, det vill säga rävsvansar. De är kända för att sprida sig snabbt när de trivs, så vissa trädgårdsälskare är lite rädda för att introducera dem.

Ett exempel på en Alopecurus-art som passar i en alpin trädgård är perennen med det passande namnet Alopecurus alpinus och som trivs i både gräslandskap och i steniga miljöer. Gräset bildar glesa tuvor som når en höjd av 20 – 45 cm. Om tuvan får mycket solsken kan den bli tätare. De silkeshåriga bladen, som vanligen blir 10-15 cm långa, är grå-gröna eller lila.

Alopecurus alpinus alpinus har ovala blomhuvud, men det finns också en underart vid namn Alopecurus alpinus glaucus som har cylindriska blomhuvud. Denna underart hör hemma i södra Ural.

Alopecurus alpinus förökas med frön eller genom delning.

Släktet Chionochloa

Det här släktet hör inte hemma i alperna utan i Nya Zeeland och Australien, men det innehåller vissa arter som är anpassade för miljöer som påminner om alperna. Exempel på arter som är lämpliga i en alpträdgård är C. australis C. conspicua C. flavescens C. frigida C. pallens C. pungens och C. rubra.

Släktet Chionochloa återfinns huvudsakligen i bergsområden, inklusive områden ovanför trädgränsen. De kan bilda stora tuvor vilket man bör ta hänsyn till när man planterar dem i trädgården. Vissa arter har gröna blad medan andra går mer åt det rödbruna hållet. Blommorna sitter på stänglar som reser sig högt över bladen. I trädgården passar de bäst som solitärer. Jorden ska helst vara fuktig men inte blöt, och soligt läge krävs. Förökning sker med frö eller delning på våren.

Släktet Festuca

Exempel på medlemmar av Festuca som passar bra i en alpin trädgård är F. amethystina F. durissima F. eskia F. glacialis F. glauca F. tenuifolia F. valesiaca F. varia och F. violacea.

Totalt innehåller Festuca ungefär 300 identifierade perenna gräsarter, varav de flesta är städesgröna och växer i tempererade klimatzoner. Vissa arter fungerar för att anlägga gräsmatta. Sandig jord som dränerar väl och inte är särskilt näringsrik rekommenderas. Mycket sol är viktigt.

Gräs i släktet Festuca förökas genom frön eller delning.

Släktet Hakonechloa

I det här släktet hittar vi Hakonechloa macra, en perenn hemmahörandes i Japan där den växer i bergen och är anpassad för att få en hel del regn. Hakonechloa macra bildar täta tuvor som kan bli 30 cm höga och ännu bredare.

Det finns flera kultivarer att välja mellan som inte har de vanliga ljusgröna bladen. Alboaurea har randiga blad som skiftar i gult och beige, ibland med inslag av brons. Albovariegata har vita ränder. Aureola har starkt gula blad med smala gröna ränder. Kultivarerna förökas genom delning tidigt på våren.

Det är framförallt Albovariegata och Aureola som vi hittar i trädgårdar utanför Japan. De används både i stenpartier och i mer örtiga gränsplanteringar. Bäst trivs de i full sol eller lätt skugga. Jorden ska helst vara neutral eller något sur, och den bör inte hållas alltför torr eftersom det är ganska blött där Hakonechloa macra växer vild. I vissa trädgårdar ser man den planterar i urna istället eftersom det gör det enklare att hålla den tillräckligt våt utan att störa andra växter som föredrar en torrare miljö.

Släktet Hordeum

Det här släktet innehåller ungefär 40 identifierade arter från tempererade och alpina områden. De flesta har ganska platta blad och enkla blomstänglar vilket kan ge dem ett tvådimensionellt utseende vid första anblick. Varje blomstängel pryds av långa, smala och raka agn som står rakt upp och påminner lite om morrhår.

Exempel på arter som passar i en alpin trädgård är H. halophilum och H. patagonicum. De trivs i soligt läge med jord som dränerar väl. Förökas genom frön eller delning på våren. När de trivs kan det hända att de börjar självså sig väldigt framgångsrikt.

Släktet Mibora

Här hittar vi Mibora minima, ett lågväxande ettårigt gräs hemmahörandes i Europa. Mibora minima användsmed fördel i miniatyrgräsmattor i den alpina trädgården. Så frön på hösten eller våren.

Släktet Molinia

Molina caerulea används framförallt i gränsplanteringar och i våtmarksområden i den alpina trädgården, men kan även fungera i stenpartiet.

Släktet Poa

Exempel på arter ur släktet Poa som passar i en alpin trädgård:

  • P. alpina
  • P. astonii
  • P. buchananii
  • P. bulbosa
  • P. colensoi
  • P. glauca
  • P. molineri
  • P. pumila